Omsvängning i penningpolitiken. Kan Riksbanken verkligen gå emot?

Låga räntor en tid framöver

Efter flera år av god ekonomisk utveck­ling befinner sig många länder idag i högkonjunktur. Men då inflationen på många håll inte överstigit ländernas inflationsmål så har centralbankerna, förutom Fed, inte haft behov av att höja räntorna nämnvärt. Däremot har många centralbanker slutat med diverse stimu­lansåtgärder. Nu när världsekonomin dämpas, recessionsonsoron tilltar sam­tidigt som inflationen ofta hamnar under målen så är det rimligt att centralban­kerna stimulerar ekonomin med olika penningpolitiska lättnader. Däremot ska man ha i åtanke att räntorna, både styr­räntor och övriga räntor, redan är låga på flera håll i världen och denna låg­räntemiljö bör redan stötta en fortsatt ekonomisk återhämtning.

USA har möjlighet att sänka räntan relativt mycket

I USA har inflationen växlat ner. I vintras låg Feds viktigaste inflationsmått, kärn- PCE, kring inflationsmålet om 2 procent och flertalet prognosmakare bedömde att den skulle stiga i år. I det skedet öppnade centralbanken för diskussion om att en räntehöjning kanske inte är nödvändig ifall inflationen överskrider inflationsmålet. Under våren sjönk infla­tionen och fler bedömde att nedgången möjligtvis var av tillfällig karaktär. Idag har USA en inflation på 1,6 procent och i takt med att ekonomin mattas av är det väldigt enkelt för Fed att påbörja en liten sänkningscykel. Om den ekono­miska situationen försvagas dramatiskt så finns det fortfarande utrymme till att både agera snabbare och med större steg, men utrymmet är inte lika stort då räntan redan ligger på en lägre nivå än historiskt.

ECB har att brottas med en inflation på hälften av målet

Den europeiska centralbanken, ECB, har sedan finanskrisen haft en inflation som legat betydligt lägre än inflationsmålet om 2 procent. Detta kan bland annat bero på att den ekonomiska nedgången under finanskrisen var stor inom euro­området och att återhämtningen sedan dess varit både trög och svag. I dagslä­get kretsar inflationen kring 1 procent och är därmed betydligt lägre än infla­tionsmålet. Det som försvårar arbetet ytterligare för centralbanken är oron kring trovärdigheten för inflationsmålet. Inflationen har under 10 års tid legat under 2 procent och det finns därför en risk för att man efter en tid ifrågasätter inflationsmålet. Vid räntebeskedet i september levererade ECB mer expan­siva årgärdet för att få upp inflationen och stötta ekonomierna.

Kan Riksbanken höja när andra centralbanker sänker?

Vid det senaste räntebeskedet i sep­tember beslöt sig Riksbanken för att låta styrräntan vara oförändrad. De signale­rade samtidigt att en eventuell ränte­höjning väntas komma vid årsskiftet och att de därefter väntas höja räntan mar­ginellt kommande år. Beskedet att hålla fast vid en höjning var överraskande med tanke på räntesänkningar och en förväntan om ytterligare stimulanser från fler centralbanker den närmaste tiden. Det går inte heller att blunda för avmattningen i världsekonomin och utö­ver det har både inflationen och infla­tionsförväntningarna fallit något, vilket är oroande för Riksbanken.

Dessutom har svensk arbetsmarknad kylts ner ordentligt i år och antalet jobb har minskat betydligt. Försvag­ningen på arbetsmarknaden gör det svårt för lönerna att stiga framöver och givet att produktiviteten inte växlar ner, så kommer företagens enhetsarbetskostnad att utvecklas svagt. Detta innebär att företagen inte kommer att behöva vältra över kostnaderna på konsumenterna vilket dämpar infla­tionsutvecklingen kommande år. Mot denna bakgrund blir det svårt för Riks­banken att ensam trotsa de andra cen­tralbankerna genom att hålla fast vid planerna på höjningar av styrräntan.

De låga räntorna och förväntningen att de blir kvar på låga nivåer medför att en ränteplacering kommer att ge en modest avkastning den närmaste tiden.